i mormors lägenhet var det riktigt äckligt. det såg ut som på en brottsplats. stanken av olycklig och asocial gamling var nästan outhärdlig. jag och mamma satte igång och städade på en gång. vi hittade högvis med små vykort med jesumotiv, torkade bönor i ett durkslag med en sked i, gamla bindor och bortglömda räkningar. funderade ett tag på om mamma bett mig att följa med för att visa hur illa det kan gå om jag inte lär mig att hålla rent själv.

när städningen var klar åkte vi och hälsade på henne på sjukhuset. jag kände knappt igen henne. håret var ovårdat och ögonen var uppspärrade som på ett vettskrämt rådjur. hon behövde hjälp för att resa på sig. vi pratade inte så mycket om vad som hade hänt. hon bläddrade lite i tidningarna vi hade köpt till henne, åt lite av chokladen och tittade på julkorten hon hade fått.

sen åkte vi till morfar, den store bohemen. han hade hittat kläder på sin vind, äkta armani åså. försökte kränga av halva sin garerob på oss, "man måste ju tänka på er så ni inte behöver ta hand om allt detta på en gång sen när jag dör". sen hade han bestämt sig för att börja tänka på det här med miljön också. kylskåpet var avstängt och innehållet hade fått flytta bort till fönsterbrädet.

nä. nu tänkte jag klä granen i det fulaste pynt jag hittar, sticka, knäcka några nötter, titta på anna anka och vara allmänt fridfull och störande. det är ju jul trots allt.